Blir man en bättre människa av att blogga?

0

light-pa-yogamattan

Så bra när man kan påminna sig själv!

Igår när jag kom hem frågade jag tonårsdottern om vi inte skulle ta och yoga ihop. Jag vet att hon vill komma igång med sin träning, men hon vill inte gå på gruppass med pappa och gymmet lockade inte. Hon gillar musiken i nya Bodybalancereleasen och det kunde jag ju locka med, så vi körde ett pass ihop på mattan. Kämpade, skrattade, slogs om utrymmet med hundarna som alltid vill vara mitt i smeten och svettades glatt. Igår kväll hade hon inte ett enda utbrott och vi kunde mysa ordentligt i soffan efteråt.

Anledningen till att jag tog mig tiden igår är att jag skrivit på bloggen att jag kanske skulle önska mindre hormoner till en stingslig dotter nu när det blir nymåne. Att själv sätta det på pränt fick mig att fundera på vad JAG kan göra för att underlätta för henne. Jag vet ju att träningen är ett bra utlopp och dessutom hjälper mot en ond kropp som värker av för mycket netflix och youtube-klipp på mobilen…  Så alltså blev jag faktiskt en bättre människa, eller åtminstone en bättre mamma, när jag själv fick sätta pränt på det jag vetat hela tiden. För när man skriver när något blir det så mycket verkligare. Det går liksom inte sopa under mattan längre. JAG kan ju aktivt välja att hjälpa henne, jag som är vuxen och har verktygen.

Så hur kan vi använda oss av det skrivna ordet mer då? Och hur kan det hjälpa oss att släppa taget…

T.ex om du har något du vill göra dig av med, som du vill släppa taget om i ditt liv, då kan du skriva ner det på en lapp, läsa igenom det och sedan bränner du det. I en skål, i öppna spisen eller varför inte i grillen. Gör det till en liten ceremoni där du ber universum och änglarna om hjälp, be elden att rena dig när du ser hur lappen brinner upp och känn hur du nu lämnar  över de skrivna orden till universum. Vill du göra det ordentligt så sopar du upp askan från lappen och gräver ner ute i jorden. Så har du gjort dig av med massa skräp du inte längre behöver, kan gå vidare med lättare steg och behöver inte se tillbaka.

open-fire-73289_960_720

Att skriva är också ett sätt att bearbeta känslor och upplevelser för många. Om vi aldrig lyfter upp händelser och känslor till ytan, vänder och vrider på dem, kan vi heller aldrig gå igenom dem och lämna dem bakom oss. Då ligger de kvar där som ett litet skavsår och tar plats. Det bästa är ju att vi inte ÄR våra känslor, de äger inte oss utan vi kan ta kontrollen över dem. Bearbeta dem, se dem för vad de är och sedan lämna dem (det är här vår lilla ceremoni kommer in). För när vi vet varför vi känner och reagerar som vi gör kan vi också välja nästa gång, för då är de identifierade. Låter det konstigt? Det går lite djupare än så, och ibland behöver vi hjälp att reda ut begreppen, men det är en bra tanke att ha med sig. Vi ÄR inte våra känslor… inte ens en liten vacker tonårsdotter som har många hormoner i kroppen <3.

mor-och-dotter

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke