En läkande stund på yogamattan <3

2

För några månader sedan fick jag diagnosen Fibromyalgi. Det kom ju inte som en chock precis, jag har ju förstått det sedan några år tillbaka. Däremot har värken och skörheten ökat sista året, det har fått mig att fundera. Vad har egentligen hänt sista året då?

Jag har utvecklats oändligt som människa och gjort små förändringar i mitt liv löpande för att nå närmare det liv jag vill leva fullt ut. Jag har även arbetat mycket med mitt äktenskap och vår relation. Vi hade ett rätt tufft år med många omvärderingar som satt sina spår, nu börjar vi hamna på rätt köl och läkeprocessen kan börja. Inte bara för det senaste året utan för måååånga år tillbaka. Jag har utan att gå in i detaljer levt som ung i ett förhållande där jag blev misshandlad. Jag har varit ensamstående mamma med polisövervakade träffar mellan dotter och far. Jag levt i relationer där jag blivit bedragen. Allt det där har jag långsamt nystat upp, bearbetat och synat. Det gör att man får stiga ur sig själv, se på sig själv utifrån och sätta en ny “prislapp” på sig själv. Även om jag alltid varit en stark själ har jag också varit den som alltid vill försöka vara till lags, medla, vika ner mig själv i ett hörn för att andra vill ta plats… eller ta ifrån mig min egen vilja och värderingar. Långsamt har jag börjat stå upp för mig själv, välja det liv och de värderingar JAG vill ha i mitt liv. Slutat att försöka passa in utan hittat de som passar mig istället. 

Att våra livshändelser sätter sig i våra kroppar är inget konstigt, konsten är istället att läka dem. Genom meditation, healing, resanterapin och säker många andra sätt kan vi kommer i kontakt med vårt sanna jag och vår potential, släppa taget om det som varit. Idag var jag på ett lugnt yogapass på min lunch. Vi gjorde en jätteskön andningsmeditation och någonstans där ekade det i mitt inre att det var dags att släppa smärta. Energierna omslöt mig med varje andetag och jag bad mina guider, änglar och hjälpare att hjälpa mig släppa taget. Att låta det förflutna gå. Allt samlades i bröstet som ett massivt tryck och jag fick anstränga mig, av hänsyn till de andra som låg i djup meditation, att inte hosta. Så jag bad igen att få hjälp att låta det lämna kroppen ändå. Det lugn som jag kände efteråt vaggar fortfarande stilla mitt inre barn. Håller om mig som en kärleksfull mor.

Jag accepterar att min diagnos är Fibromyalgi – just nu, men det är INTE här för att stanna! I vår när jag fortbildar mig inom yoga vet jag att jag kommer möta fler delar av mig själv där jag kan städa ut – och jag längtar!

Namaste <3

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

2 kommentarer

Lämna en tanke