När snöflingor faller..

0

Jag älskar att titta upp mot gatljuset utanför fönstret och se när snöflingorna dalar ner. Det är något alldeles speciellt med första snön. Jag tror det har att göra med när jag var höggravid med mitt första barn. Jag skulle bli ensamstående mamma vid 22 års ålder och hösten hade kantats av rättegångar mot barnets far som misshandlat mig grovt. Min mamma lyfte mig bort från stan och hem till småsamhället och tryggheten där jag skulle få börja om.

Den där vintern stod jag i mitt köksfönster och tittade ut när stora vita flingor singlade ner och bäddade in gatan i vit bomull. Det var kväll och allt blev med ens så där mjukt och varmt, vitt och vackert. Omhuldande. Just där och då visste jag att allt skulle ordna sig, en trygghet spred sig i mitt bröst och en visstet att jag inte var ensam. Att universum hade en plan för mig. Jag förstod att tack vare det där vackra livet som snart skulle komma ut hade jag fått chansen att få tillbaka mitt eget liv.

Nu, 23 år senare, väcker samma singlande snö mot gatljusets sken den där varma känslan i bröstet och jag fylls med en sådan enormtacksamhet. Tacksamhet för livet, för min underbara man och mina barn, för mina hundar och mina vänner – livet jag får leva.Änglarna som är med oss och vakar över oss. 

Jag kokar risgrynsgröt och dottern sätter på julmusik, en vecka för tidigt, men vad gör väl det. Vi dansar och skrålar ikapp… lycka när den är som bäst. <3

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke